Mina förväntningar på Den bästa dagen är en dag av törst? Episka! Besviken? Nej, faktiskt inte.
Jessica Kolterjahns Karin Boye-bok är en fantasi, det är en diktning om diktarens tid i Berlin och det är en tankeväckande fantasi. Karin kämpar med sina depressioner, med sin sexualitet, med sig själv. Och hon gör det med hjälp och med motstånd från terapeuter, vänner och ett allt mer nazifierat Berlin.
Den bästa dagen är en dag av törst är ingen fenomenal bok, ingen ny Nattfjäril eller för den delen Ut ur skuggan. Men den är bra, välskriven, och som sagt tankeväckande. Hur låter vi oss ledas av andra, när ska vi lita på oss själva osv? Ett problem är det fragmentariska, glimtarna in i Karins förflutna som jag blir så sugen på att läsa mer om. Föräldrarna…
Mina minnen av far är i huvudsak förknippade med böcker. Aldrig såg han på oss med sådan kärlek som han såg på en ny bok när han packade upp den ur dess bruna paket
Så vill jag ju inte att mina barn ska beskriva mig, som Karin gör (s. 101), men risken är kanske överhängande…
Jag saknar djupet men å andra sidan är ju ett av Karins problem att hon är så rädd för djupet och samtidigt lever där hela tiden. I mörkret.
Den bästa dagen är en dag av törst av Jessica Kolterjahn. Forum
